Den principiella skillnaden mellan EPA- och A-traktorn är att A-traktorn måste vara konstruerad för en maxhastighet av 30 km/h +/- 10% ,medan EPA-traktorn skulle vara konstruerad med ett visst utväxlingsförhållande (10:1). 

Bilen ska vara ombyggd så att det är uppenbart att den inte längre är avsedd för person- eller godsbefordran. Säte för en eller två passagerare bredvid förare får dock finnas. Bilens ordinarie förarhytt eller karosseri ska behållas men måste i förekommande fall kortas av så att utrymmet bakom framsäten inte kan rymma passagerare eller gods. Denna typ av fordon kallas fortfarande i folkmun för EPA-traktor. 

EPA- traktorn har ingen konstruktiv maxhastighet men den får inte framföras med en högre hastighet än 30 km/tim. Fordonet ska ha separat ram och bakaxeln får inte ha fjädring. Fordonet ska ha ett maximalt utväxlingsförhållande på 10:1. Det innebär att när motorn snurrar 10 varv får hjulen snurra maximalt 1 varv på högsta användbara växel. Fordonet ska vara utrustat med draganordning och ska besiktas varje år .

A-traktor får till skillnad mot EPA-traktor inte vara konstruerad för en hastighet högre än 30 km/tim. Sätter man dit en extra växellåda efter fordonets ordinarie, och spärrar den på ettans växel så blir det ett rätt förhållande mellan växlarna och en högsta hastighet av 30 km/ tim. Förändrar man utväxlingen, varvtal eller hastighet så gör man sig skyldig till Olovlig körning. Detta gäller även EPA-traktorn.

De så kallade EPA-traktorerna och A-traktorerna är ombyggda personbilar med begränsad maxhastighet, bakhjul utan fjädring och oftast en spärrad växellåda. De kör under 30 km/tim och är tillåtna att framföras från 15 års ålder. 

De är därmed populärast bland unga personer i den svenska glesbygden. De är ett enkelt och smidigt sätt att ta sig fram där andra kommunikationer fungerar sämre.

 Sedan 70-talet är EPA-traktorer förbjudna och numera körs istället A-traktorer. Den kommun som har flest sådana fordon är Sundsvall. Där rullar 319 stycken och i Uppsala, tvåan på listan, finns 245 registrerade A-traktorer. 

Vad utmärkte de gamla EPA-traktorerna? Fram till 1975 kunde gamla bilar och lastbilar byggas om till jordbruksmaskiner och traktorer som fick tillnamnet ”EPA” efter den dåtida varuhuskedjan som tillhandahöll lite billigare och mindre kvalitetssäkra produkter. 

En EPA-traktor var därmed ett tidigare dugligt fordon som byggts om till en billigare maskin och inte längre var i första hand avsedd för persontransport. Några grundläggande krav var att EPA-traktorn skulle ha en bärande ram, ingen självbärande kaross och ingen fjädring i bakhjulen. Utväxlingsförhållandet mellan motor och hjul var max 10:1 och i övrigt gavs inga regler för hur fort man fick köra. Så småningom ändrades reglerna så att man istället skulle spärra växlarna över ettan och tvåan. På så vis gick fordonet sakta och med ofjädrade bakhjul var de inte alltför bekväma att färdas i. 

Vidare fick avståndet mellan hjulaxlarna vara högst 225 centimeter och baktill skulle det finnas en draganordning. Vanligast var att man byggde om äldre Volvo Duetter. Modellen passade utmärkt – dels för att den redan från början var byggd på en ram och dels för att det fanns gott om reservdelar att tillgå på den tiden. Dessutom var det relativt enkelt att spärra treans och fyrans växel. Trots dessa åtgärder kunde fordonet pressas upp mot 70 km/timme. EPA-traktorer ersattes av A-traktorer på 1950-talet infördes registreringsplikt för EPA-traktorerna och på 60-talet införde Trafiksäkerhetsverket möjligheten att registrera så kallade A-traktorer istället för EPA-varianterna. 

I mitten av 70-talet förbjöds EPA-traktorerna eftersom de ansågs vara en fara i trafiken, men efter ett par år och tusentals protester ändrades dock beslutet: De som redan fanns registrerade skulle få finnas kvar. Från och med 1980 behöver alla dessa även besiktigas regelbundet. Än idag används dessa ”ursprungliga EPA-traktorer” i de fall då de är besiktningsdugliga.Den största skillnaden mellan EPA- och A-traktorer blev att den senare skulle vara konstruerad för en maxhastighet på 30 km/timme. För detta måste oftast växlar spärras eller växellådan på annat sätt byggas om. 

I övrigt ska fordonet, precis som tidigare, vara ombyggt för att fungera mer som jordbruksmaskin än ett färdmedel för personer eller gods. Dock får A-traktorn utrustas med förarplats samt max två passagerarplatser bredvid föraren, något baksäte är aldrig tillåtet. Ordinarie förarhytt eller främre del av karossen ska sitta på bilens ram. Karossen måste kapas för att ta bort eventuella baksäten eller passagerarutrymmen bakom framsätet, undantag är ifall det är en lastbilshytt med sovplats. 

Vidare måste fordonet, precis som tidigare EPA-traktorer, vara lämpliga som dragbilar. De måste alltså ha någon from av draganordning så som krok, kula eller annan lösning för påhäng. Trots flera likheter mellan EPA och A-traktor-reglerna finns en avgörande skillnad; de nuvarande A-traktorerna behöver inte besiktigas vilket de äldre fortfarande måste. Nyregistrering är dock tvång och vid registreringen görs alltså en särskild ”registreringsbesktining”. 

Där kontrolleras kaross och rambygge, maxhastighet, motorvarvtal och andra detaljer. Efter detta återkommer inget besiktningskrav för A-traktorn. När traktorn sedan körs måste den vara utrustad med en LGF-skylt baktill. LGF-skylten påminner medtrafikanter om att detta är ett långsamtgående fordon. Vad betyder A:et? Förkortningen "A" visar att det som avses är en traktor i klass A. 

Numera kallas denna fordonsklass även vägtraktor (klass II) till skillnad mot klass B/klass II som är en jordbrukstraktor. A-traktorer får köras av den som fyllt 15 år och har ett AM-körkort, ett så kallat traktorkort. Det gör dem, som sagt, populära bland ungdomar innan de skaffat vanligt körkort för personbil eller lätt lastbil. I folkmun kallas de fortfarande EPA-traktor även om det inte längre är vad det är.